Jag fattar verkligen inte hur DN tänker. Det känns som om de ville kopiera New York times framgång med en mjuk betalvägg. Men för att man till folk som jag, som påpekar att de kopierar, kunna säga “vår vägg är faktiskt annorlunda” så har man istället för x antal sidor per månad en 24-timmarslänk. Varför skulle jag länka till en 24-timmarslänk? Som det är nu är jag restriktiv med länkar till SVT Plays grejer som ligger ute sex månader. Sorry, DN, ni är helt förlorade här. Det kommer att bli en flopp, vi ses igen om sex månader när ni insett det.
Eric har en full poäng här. Det som är så tråkigt med hela Judar vs Muslimer / Israel vs Palestina är att så många av förespråkarna är ointresserade av att debattera sakligt eller se individer från “andra sidan” som annat än onda. Jag gillar Paulina överlag, men hon har verkligen ett problem med att göra sig förstådd (samma som jag har för övrigt): bara för att man har rätt i sak, så får man inte folk med sig. Det handlar om att framstå som sympatisk också.
Så otroligt fult av Olle Kvarnsmyr på Aftonbladet att sno någon annans blogginlägg, inte ge cred och dessutom hävda att man gjort jobbet själv. Snacka om att parasitera på andras arbete   ↬ ↬
Johannes lyckas enkelt och pedagogiskt förklara problemet med artister som Sizzla och Buju Banton, och varför en bojkott av dem är nödvändigt.
Jag har tidigare gått hårt åt Anders Öhrman i sin roll som chefredaktör för tidningen QX. Då trodde jag inte att någon skulle komma upp i hans klass av medelmåttig Onkel Tom, men föga anade jag hur väl han skulle lära upp sin lärjunge Mats Bax. Att läsa Mats rapportering från motståndet mot Sizzla, där Slakthuset framställs som snälla offer för omständigheterna och Sizzla och hans förespråkares argument förs fram utan någon som helst kritik eller research är rent ut sagt vidrig. I mitt blogginlägg om Sizzla har jag många länkar som visar att Sizzla så sent som för två veckor sedan sjungit Buju Bantons låt “Boom bye bye” som handlar om att döda bögar. Och organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter på Jamaica ber västerländska arrangörer att inte låta artister som Sizzla och Buju Banton spela.
Det skulle kunna vara gulligt att se Mats Bax aspirera på att bli journalist, lite som att se Little Miss Sunshine - om det inte vore så sorgligt att se en medelmåtta med begränsad intellektuell kapacitet som bäst lämpar sig att skriva recensioner om Aquas nya platta och senaste klubbkvällen på Kolingsborg försöka ge sig på mer seriös journalistik.
(Jag är medvetet hård och jag står för det jag skriver.)
Privat poliskår? Det är redan verklighet. Tillsammans med övervakningssamhället blir jag uppgiven. Och rädd. Men mest uppgiven, för ingen verkar bry sig.
Det här är fantastiskt. Ett sätt att standardisera cred: “via” (ursprungskällan) och “hat tip” (hittat genom x). Det här kommer jag att använda mycket i framtiden. ᔥ
Nu håller jag inte mer om formuleringen att “homofobi” inte är “yttrandefrihet”, för det är precis vad yttrandefrihet är: möjligheten att säga saker som är obekväma. Däremot är direkta uppmaningar till att döda folk inte okej, och det är det senare Sizzla, en homofob rapartist från Jamaica, sysslar med. Hans texter innehåller bland annat raderna
Fire fi di man dem weh go ride man behind (burn the men who have sex with men from behind)
och
Shot battybwoy, my big gun boom (Shoot queers, my big gun goes boom)
Jag är ett stort fan av att avskaffa hetslagstiftningen i sin existerande form, därför vore det extra roligt om Sizzlas spelning ställdes in på grund av marknadskrafter (konsumenter). Det vore roligt om bojkottningsevenemanget på Facebook fick tiofaldigt fler deltagare än Slakthusets officiella evenemang för Sizzlas spelning. Gå med och bjud in vänner!
